Som utlovat.



Japp. Detta är vad jag knarkar just nu. För några dagar sen (när jag höll på att defragmentera min hårddisk inför Kubuntu-installation, vilket inte lyckades så bra) letade jag upp våra två VHSer som vi spelade in alla avsnitt av Pip-Larssons på. Jag fick leta igenom alla VHSer, och hittade dem på sista stället av alla möjliga. Liksom, det fanns inga fler band att hitta.

Sen såg jag igenom allt på mindre än en dag, vilket i och för sig inte var så svårt, då det bara är 6 timmar långt alltihopa och jag hade ganska mycket tid att döda. Sen igår såg jag om första avsnittet, och när jag motionscyklade såg jag två till. Så det verkar som jag ser om det ännu en gång. Heheheh. Det börjar likna Lejonkungen-situationen jag hade när jag gick i trean (jag såg Lejonkungen varje dag efter skolan...).

Men jag har i alla fall bestämt mig för att bara se på Pip-Larssons när jag motionscyklar. Vår motionscykel är på översta våningen, och där har vi en tv, men bara en VHS till, och då är det ganska smalt utbud om man inte vill se på tv medan man cyklar (lyckas ofta välja dåliga tv-tillfällen, sen är det fett drygt att se på reklamkanaler också). I och för sig har vi ganska många VHSer, men inte mycket som jag har lust att se på så ofta. Förutom Pip-Larssons.

Igår började jag läsa boken som tv-serien baseras på, Kastrullresan. Jag vet inte riktigt om jag har läst hela förut, men jag har definitivt läst början.

Det roliga är att tv-serien är helt annorlunda från boken. Det är lite synd, för vissa grejer som är i tv-serien, typ karaktärer som är mysiga och så, känns det som att de skulle vara trevliga att läsa om, men de flesta såna grejer verkar manusförfattarna till tv-serien hittat på själva.

Det är jättemycket som skiljer sig, men egentligen stör jag mig inte så mycket på det. Till exempel är den yngsta ungen redan född i boken, i tv-serien föds hon i slutet.

Men ja. Det är fint i alla fall.