Det var trevligt. Jag tänkte på hur jag fortfarande har en grej för trummisar, och hur jag brukade gå på konserter när jag var typ fjorton. Det var jättelängesen ju. Då var jag en såndär som köade jättelänge och skulle stå längst fram och skrek och kunde alla texter och väntade jättelänge efter konserten för att träffa bandet åh hihihihih så fantastiskt.

Nu förstår jag inte hur folk orkar. Jag förstår inte tjusningen med det. Jag stod och såg på massa tjejer som trängde sig framför den här Daniel Adams-Ray och ville ta på honom eller något, och jag dömde inte för så kan det vara med jag förstod inte.

Jag hörde några killar tycka att han var ful. Några tjejer sa att han inte var lika snygg eller var mycket snyggare än Oskar Linnros, jag minns inte riktigt vad det var men det var något objektifierande. Jag tyckte synd om Daniel Adams-Ray, för jag hörde inga kommentarer alls om musiken och det kändes ju som att det var huvudgrejen med spektaklet. Men jag tycker att Gubben i Lådan är en trevlig låt.