Men idag. Idag. Jag kom från tåget på och gick mot 725ans hållplats i Tumba och såg bussen stå där. Jag tänkte att det inte var så att jag behövde springa till bussen eftersom det var typ två minuter kvar till avgång och jag hade ont i ryggen så jag pallade inte gå så snabbt.

Men så började bussen köra därifrån. Och eftersom de flesta busschaufförerna brukar stanna om de ser någon springa mot bussen i förtvivlan försökte jag med det och vinkade mot snubben som körde bussen. Han skakade bara på huvudet, och jag vet inte om det är sant, men i mitt minne hånlog han. HÅNLOG. Det svinet. Blä.

Jag blev så jävla sur. Där fick jag stå en extra kvart (tur att det bara var en kvart, annars hade jag brutit ihop) och ha mer ont i ryggen (jag borde skaffa en lättare dator).

Men det känns så idag. Grötigt. Slemmigt, segt. Jag är så himla trött (trots att jag sov åtta timmar), och jag känner mig apatisk. Jag borde sätta mig och göra matte egentligen. Nu har jag håltimme och sitter och lyssnar på Brunchrapporten och har just drucikt kaffe. Kanske ska lösa kuben en gång till bara för det.

Menmen, åter till vad jag tänkte skriva. Imorse när jag satt och var sur över att gröten var äcklig läste jag DN, och på Insidan stod det om Erika Reinfors, som är annorlunda.

Det roliga är att jag känner, och har känt, exakt som hon. Jag menar inte att hon inte har rätt att känna sig annorlunda eller så, det är bara lite intressant att vi båda känner oss annorlunda och det tyder ju på att det inte är så ovanligt. Eller något.

Det var nästan lite läskigt att läsa det där. Dels är hon mig för fem år sedan i och med stilen och åsikter och allt sånt, och nu är det principerna vi delar.

Precis. Och så tycker hon att det är lättare att umgås med killar. Precis.

Det här var dock det värsta:

"Varför sminkar du inte av dig och klär dig som alla andra så du slipper höra det där?

– Jag tycker inte att andra ska bestämma hur jag ska göra."

Jag hoppas bara att Peter Letmark inte ställde frågan som ett förslag på hur hon skulle göra för att slippa folk som klagade på hennes stil, utan mer för att föra fram poängen i att hon skiter i vad de tycker. Jag blev väldigt lättad över det raka svaret.  You go girl, liksom.

För även om jag inte ser jätteannorlunda ut med min klädstil är det ändå så att folk, om än skämtsamt, klagar när jag är för färgglad eller har på mig en jumpsuit. Och det skiter väl jag i. Att folk blir upprörda över hur jag ser ut. Det är ju deras problem. Men samtidigt blir jag lite ledsen, liksom för samhällets skull. Det är synd att folk blir upprörda över att folk ser annorlunda och inte är så himla mainstream när det finns viktigare saker att uppröras över.

Folk brukar tycka att jag är smått galen när jag berättar att jag går i skolan på lördagar. Men de vet ju inte att vi gör sånt här:

För de som inte vet är Last.fm en trevlig sida som stalkar your every move, vilket betyder att den vet exakt vad du lyssnar på. Varsomhelst, närsomhelst. DEN BOR I DIN HJÄRNA. 

Eh. Nejmen man låter den scrobbla och så finns det lite fin statistik på vad man lyssnar på. Det är meningen att man ska lyssna på Last.fm-radio eller något, som typ tar fram artister man kanske gillar baserat på vad man lyssnar på och sånt, men det kostar pengar så det orkar jag inte göra. Jag tycker mest det är roligt att kolla på alla diagram. Och skratta åt hur mycket jag kan ha gemensamt med vissa kompisar (typ Elin och Linda), och hur lite jag kan ha med andra (typ Jonas och Arvid).

Jag började använda Last.fm i augusti, och det är ganska fascinerande att se statistik på vad man lyssnar på, och hur det skiftar mellan veckor och månader. Overall är The Mountain Goats och Tegan and Sara mest lyssnade på och nu är äntligen den där jäkla Good Charlottelåten jag råkade lyssna på nästan 200 gånger borta från de flesta diagrammen. Låten är ju rätt bra och påminner mig lite mysigt om sommaren 2005, men det var ju sommaren 2005.

Fast man känner ju sig lite självupptagen när man sitter och stalkar vad man själv lyssnar på. Det vet man väl själv? Men det är ju så intressant...till exempel hade jag inte en aning om att jag har lyssnat på tio Best Coast-låtar (det var i och för sig under en mattelektion). Och jag trodde att jag hade lyssnat mer på Modest Mouse.

Men det kanske skulle vara mer creepy om jag stalkade någon annans musiksmak istället för min egen. Eller?

För övrigt kom Elin, och senare även jag i kommentarerna, in på att det suger att så lite musik handlar om mat. Borde jag satsa på att skriva matmusik? Jag tror att min första låt i genren är skriven (visserligen skulle det vara en crossover mellan mat- och kärleksmusik, men ändå), men den andra skulle nog handla om persilja.

Gårdagen var för övrgt awesome för att vi på datalogin lekte med robotar och min grupp fick roboten som hette Marvin. Det var lite jättefint. Speciellt när Marvin lyckades utföra uppdraget men på tillbakavägen bestämde sig för att åka in i vulkanen.

Marvin fick mig vilja läsa om Liftarens Guide igen, som jag gjorde våren 2009, inför Towel Day. Kanske ska göra det. Jag har haft ju svårt att komma in i någon bok den senaste tiden.

Nog för att det är januari, och januari-februari brukar vara då jag mår sämst, men alltså. Jag pallar inte att vara så dryg och lättirriterad och upprörd och allmänt humörsvängig som jag är just nu. För om det är något jag hatar är det att vara irriterad/arg/ledsen utan uppenbar anledning. Det är så mycket svårare att ta itu med det då.

Jag ville kolla tillståndet hos mitt blod redan förra året då jag svimmade i skidbacken och min värdfamilj tyckte att jag var blek osv, men det kostade typ 300 effing dollar för ett blodprov och det gick inte på min försäkring så det pallade jag inte. Jag försökte väl äta bättre och det blev bättre. Men det känns ändå bra att kolla upp om det faktiskt är järn det är brist på och/eller om det är något annt det är brist på.

Fan vad jag är sugen på persilja.

Igår när jag kom hem var jag bajstrött men ville inte förstöra dygnsrytmen. Höll mig vaken till typ fem-sex, vi åt, och sen gick jag och la mig och blev väckt sju. Det värsta är att jag inte ens är pigg.

När man ska på ett LAN och har erbjudit sig att baka en tårta till två kompisar som fyller år dagen efter och är väldigt stressad över att göra denna tårta är det väldigt frestande att bara säga "The cake is a lie", och vara klar med det. Men det skulle ju vara rätt taskigt. Så jag (och  mamma) gjorde en Minecrafttårta till Arvid och Robin.

(Pinnar var till för stabilitet. Anledningen till den udda färgen på det översta lagret är att jag var tvungen att göra ny kristyr till de sista tre kuberna. Det blev inte riktigt samma färg...men visst ser man att det är ett hus?)

Födelsedagsbarnen.

Idén kom fram när jag fick lust att baka en nördig tårta till LANet på grund av födelsedagarna, och alla tyckte att Minecraft skulle vara coolt. Det var till och med passande då affischen för LANet var från Minecraft också.

(Gjord av Jonas.)

Arvid byggde en mall. Jag fick modifiera den lite när det väl kom till bak men det blev helt okej ändå. Dessutom blev tårtan god enligt alla som kommenterade den, vilket var nice. Den blev uppäten, och det ser jag som ett bra betyg.

Nog för att kanadensiskt kaffe kunde vara blaskigt ibland (typ se ut som te), men jag har inte lyckats hitta så gott kaffe som Kicking Horse Kick Ass Coffee. Jag och Trevor levde på det mina sista veckor i Kanada och jag minns att jag köpte kaffe på extrapris på Kootenay Market till hans familj för att vi hade druckit så jävla mycket kaffe när vi tittade igenom hela Avatar: The Last Airbender inför filmens premiär dagen innan jag skulle åka hem (den filmen är typ den sämsta filmen ever btw). Men jag köpte inte kaffe till mig själv så att jag kunde ha det när jag kom tillbaka till Sverige.

Kicking Horse är ganska litet kanadensiskt (BC!) och gulligt och allmänt mysigt och jag får hindra mig själv från att beställa hem litte Kick Ass Coffee. Det är sjukt dyr frakt (den långsammaste kostar dubbelt så mycket som själva kaffet), så det känns lite ovärt. Speciellt då jag känner folk som skulle kunna skicka det till mig. Trevor har köpt kaffe men inte skickat det till mig, men jag har å andra sidan inte skickat det jag tänkte skicka till honom i typ höstas till honom, så det känns som att vi båda är lika dåliga.

Jag får helt enkelt vänta till juni då jag åker tillbaka till British Columbia och kan gå in på Kootenay Market och köpa massor av gott kaffe jag kan ta med hem. Det kommer kännas rätt nice.

Hahah alltså jag hade min första trumpetlektion och det är så roligt nu sitter jag och försöker få olika toner i munstycket (det är mycket svårare än i själva trumpeten) istället för att gå och lägga mig.

Nu måste jag bara komma på ett namn till trumpeten jag hyr från kulturskolan. Förslag?

[22:38:34] <SQUEEEE> jag måste försöka organisera miljövänlighet på lanet

[22:38:39] <MigoMipo> Diavol: Rejält billiga grejer, alltså

[22:38:43] <MigoMipo> SQUEEEE: Ett strömfritt LAN

[22:38:47] <SQUEEEE> ja :D

[22:38:49] <Diavol> jaaaaaaaaaa!

[22:38:51] <Diavol> eller inte

[22:38:54] <MigoMipo> Vad roligt

[22:38:55] <SQUEEEE> det satsade jag ju på första lanet :P

[22:39:00] <BeholdMyGlory> hum

[22:39:00] <Diavol> haha

[22:39:03] <Diavol> sant

[22:38:34] <SQUEEEE> jag måste försöka organisera miljövänlighet på lanet

[22:38:39] <MigoMipo> Diavol: Rejält billiga grejer, alltså

[22:38:43] <MigoMipo> SQUEEEE: Ett strömfritt LAN

[22:38:47] <SQUEEEE> ja :D

[22:38:49] <Diavol> jaaaaaaaaaa!

[22:38:51] <Diavol> eller inte

[22:38:54] <MigoMipo> Vad roligt

[22:38:55] <SQUEEEE> det satsade jag ju på första lanet :P

[22:39:00] <BeholdMyGlory> hum

[22:39:00] <Diavol> haha

[22:39:03] <Diavol> sant

Efter en failad dag är det rätt uppmuntrande att bli påmind om ett nästan två år gammalt fail. Det var i och för sig ett ganska roligt fail.

Det enda som funkade var ett avsnitt Doctor Who (det första i tredje säsongen, den första med Martha). Så det var ju trevligt.

För övrigt har jag idag insett att the TARDIS är den ultimata nördprydnaden/leksaken/whatevs. För mig i alla fall. Jag hittade dessa imorse:

Liksom, det här är praktiska saker. En kakburk. Och en mugg (håll med om att det är sjukt bra med ett lock dessutom!). Jag älskar kakor och te. Dessutom är the TARDIS en blue box, ett snyggt rätblock typ, vilket betyder att det inte är någon skum form som inte går att stoppa in någonstans i skåp/bokhyllor.

NerdMumbles-människorna har fått mig att vilja ha fler nördiga saker, såsom Star Wars plushies och...en sonic screw driver (det finns faktiskt en på ThinkGeek som är en faktisk skruvmejsel och det är sjukt lockande). En lösning i det första fallet är ju att sticka eller virka (vilket Ingvild utmanade mig till), men jag har sjukt svårt att hitta mönster som inte kostar. Hallå, fattig student much? I och för sig förstår jag att folk ber om en rimlig summa för att folk ska få deras mönster, och det är ganska jobbigt att göra ett mönster. Jag är mest sur för att jag inte kan komma på ett själv. Menmen, det är en skill jag får utveckla.  Kanske ska göra Doctor Who-sockor...nördiga smycken skulle också vara något.

Ska kanske fylla detta skavande tomrum med ett nytt nörderi. Eller så har jag inte tid med det. Kanske borde fylla det med skolarbete. Men det är ju bara ännu mer ångestfyllt.

På den enda lektionen jag har haft hittills idag har jag läst om upplysningstid och konstig kvinnosyn. Det gjorde mig något upprörd, så jag gick till matsalen och klagade lite åt mina gamla klasskompisar. Sen berättade Arvid att han hade försvarat vegetarianism på släktmiddag och det var fint.

Jag har i alla fall upplevt en början på förkylning den här morgonen. Detta måste åtgärdas. När jag kommer hem från Datalogin tänker jag äta massa vitlök och dricka te med honung och citron. Det brukar funka.

Det är rätt nice faktiskt.

[17:53:31] <SQUEEEE> vi borde ha mer programmeriga tävlingar på lanen

[17:53:45] <BeholdMyGlory> phew

[17:53:54] <BeholdMyGlory> trodde det stod "programmerings" först

[17:53:58] <SQUEEEE> ahha

[17:54:06] <BeholdMyGlory> var nära att klaga på SQUEEEE

[17:53:31] <SQUEEEE> vi borde ha mer programmeriga tävlingar på lanen

[17:53:45] <BeholdMyGlory> phew

[17:53:54] <BeholdMyGlory> trodde det stod "programmerings" först

[17:53:58] <SQUEEEE> ahha

[17:54:06] <BeholdMyGlory> var nära att klaga på SQUEEEE

Arvid fick inte klaga på särskrivning. För jag gör aldrig fel.

[16:31:17] <SQUEEEE> vilket språk borde bot skrivas i?

[16:31:18] <FireFly> Hmm

[16:31:22] <BeholdMyGlory> python!

[16:31:30] <MigoMipo> HM

[16:31:33] <MigoMipo> Vad för slags bot?

[16:31:34] <FireFly> fast fick permission denied förut när jag körde saker och libs saknades ju

[16:31:40] <FireFly> Mjo, vad för bot?

[16:31:47] <BeholdMyGlory> ett bot mot cancer

[16:31:51] <FireFly> Ah

[16:31:54] <FireFly> mjo, python passar nog bra

[16:31:17] <SQUEEEE> vilket språk borde bot skrivas i?

[16:31:18] <FireFly> Hmm

[16:31:22] <BeholdMyGlory> python!

[16:31:30] <MigoMipo> HM

[16:31:33] <MigoMipo> Vad för slags bot?

[16:31:34] <FireFly> fast fick permission denied förut när jag körde saker och libs saknades ju

[16:31:40] <FireFly> Mjo, vad för bot?

[16:31:47] <BeholdMyGlory> ett bot mot cancer

[16:31:51] <FireFly> Ah

[16:31:54] <FireFly> mjo, python passar nog bra

Saker som upprörde mig imorse var:

- USA's vapenlagar och att en del amerikanska medborgare tycker att eftersom det står i ett ganska gammalt dokument att de ska få ha vapen hur de vill går det bra. Jag menar, varför ska man förnya sig? Inte för att det är bra för samhället, tydligen. Det är ju bara för att de vill ha vapen för att de tror att de är säkrare då, eller något sånt. Men dumhuvuden. Med mina pacifistögon har jag svårt att förstå deras side of the story.

- Dumma hovrätt eller vad det nu var som kände att de skulle få definiera hur prostutierade ser ut (i någon slags dom, what?), att det är bara så de ser ut och att ingen annan gör det typ. Och andra allmänt dryga antaganden om hur vanliga tjejer är till skillnad från hur horor är.

Samt jobbiga meningar och dåliga översättningar/upprepningar. Ja, jag vet att jag inte är journalist/allmänt informerad om världen och inte borde klaga på dem. Men ändå. Jag älskar att klaga.

Dagens Låt: Wishful Thinking, av The Ditty Bops. Den spelar jag förhoppningsvis med Kelly i helgen! Hon har även gjort världens bästa Justin Bieber cover.

I höstas fick jag ryck och ville vara superplanerad i mitt skolarbete. Jag tvingade mamma och pappa att hjälpa mig ta fram deras gamla whiteboard och gjorde ett veckoschema, plus en inspirationsruta. Jag skriver upp när jag börjar/slutar, vilka lektioner jag har, läxor, prov, aktiviteter och vad jag ska plugga.

Det gick väl sådär att följa det. Efter höstlovet slutade jag uppdatera den. Men nu, nu är det ny termin, och nya tag! Yay.

Och hur nice är det inte att ha en Dumbledore som peppar upp mitt i det eländiga pluggandet?

Dagens Låt: Trailer Trash av Modest Mouse. Trevor rekommenderade den inatt och jag avgudar basgången.

Flätan gjordes efter Lindas beskrivning.

Dagens Låt (för att musik is teh shit): 9pm/8pm Central med The Daemons. Den är typ alla mina dagars låt egentligen. Det spelar ingen roll om jag lyssnar på den eller inte. Men idag lyssnade jag på den när jag satt på bussen.

Dagens Video (för att jag alltid sitter på youtube): Den här för att den är härlig och kan ses flera gånger om, och den här för att jag tänkte på äckliga fonter när jag fick skjuts till skolan av datalogilärare (nördiga superhjältar får mig för övrigt att tänka på att jag vill skriva en minimusikal om Tullinge Gymnasiums egen superhjälte. Den enda ploten jag kommit på är bara att hjälten ifråga ska hjälpa till att hitta alla cafeterians förlorade kaffemuggar). Okej, en till: Den här, bara för att det är fint att Question Tuesday är tillbaka. Nu hoppas jag bara att John ska ha typ...News Monday eller något. Jag saknar hans nyhetssöndagar.

(okej, Dagens Video blir nog en plural-kategori...)

Dagens Mat (för att jag älskar mat): Till frukost blev det havregrynsgröt och ett kokt ägg, plus lite te. Lunch hoppades tyvärr över, men till middag blev det hasselbakspotatis med bönbiffar och diverse grejs familjen hade till gåsen.

Dagens Nörderi (för det måste finnas något nördigt under dagen): Så fort jag kom hem från Datalogin satte jag igång datorn och såg på Doctor Who.

Dagens Struva (något jag inte gjorde. Jag kallar det struva efter att mamma har sagt konstant att hon ska göra struvor sen hon fick ett struvjärn i julklapp, men inte gjort det än): Alla datalogiuppgifter jag tänkte göra under lovet men som jag aldrig gjorde...nya tag imorgon?

Dagens Bedrift (för då måste jag åstadkomma något...): Stickning av en socka påbörjad igår, från ett mönster av underbara Linda.

Och slutligen, för att det är bra att vara positiv:

...en fin teburk jag just fyllde med awesome granatäpplete, vilka jag båda köpte igår på en väldigt mysig teaffär vid Odenplan. Jag älskar te. Den fick mig tänka på hur fint jag ska ha det när jag flyttar hemifrån, med mysiga teburkar och allmänt fina, men praktiska saker överallt.

Buuuuhuuuu. Jag antar att jag får göra min första NerdMumbles-video på Windows istället. Nu ska jag göra te och tröstse på Doctor Who.

Jag älskar Community så himla mycket.

Lite bilder:

Arvid skar sig på moderkortet. Det blödde som FAN men det var tydligen ett jättelitet sår. Moderkortet blev i alla fall inte helt nerblodat.

Det jag gjorde var mest att öppna förpackningar och skruva i skruvar. Och skriva in mitt lösenord när saker skulle installeras.

'

Carl-Anton var också med förstås. För er som inte vet det är Carl-Anton min faithful companion.

Jag sitter och väntar på att Arvid (och kanske Markus, men det vet jag inte, för han är fett dissig) ska vakna och komma hit och hjälpa till att sätta ihop datorn. Jag kommer antagligen visa bilder.

Den här mannen heter John Darnielle. Och han är ett geni.

Ni vet hur vissa artister, vissa låtar, bara påminner om jobbiga saker istället för att vara bra? För mig är det lite både och med John Darnielles låtar.

Jag hörde först talas om The Mountain Goats genom John Green, och kanske Oscar också, i början av 2008, och spelade No Children om och om igen på repeat och tröttnade aldrig. Jag vet inte riktigt vad det var jag fastnade för. Bitterheten kanske. Helheten var det nog.

Jag kom aldrig riktigt längre än No Children förrän tidigt 2010. Jag minns inte riktigt när det var, men det är ett minne som jag nog kommer ha med mig hela livet. För det var det ögonblicket som ledde till att jag upptäckte mitt favoritband ordentligt, och träffade en av mina bästa vänner.

Nu blir jag ganska sentimental och nästan lite ledsen, för även om jag tycker om minnet så är det jobbigt att tänka på, för det är så långt borta, så mycket på andra sidan pölen.

Jag vet inte hur vi började prata, men det var i alla fall i skolbiblioteket, det måste varit i januari eller tidiga februari, i Kanada. På lunchen måste det också ha varit. På något sätt började jag prata med en snubbe. Det kom fram att jag var från Sverige och han sa att hans favoritalbum hette Sweden. Jag insåg att det måste vara The Mountain Goats han snacakde om, för jag hade försökt leta upp Sweden hemma i Sverige men inte lyckats. Jag blev helt uppspelt, för då visste han om The Mountain Goats. Det var inte så många som visste om The Mountain Goats.

Sen pratade vi inte så mycket. Förrän vi råkade vara på samma ställe på lunchen i typ, mars-april, i klassrummet 106, och jag hade min ukulele och han sa att han älskade ukuleles och sen brände han Sweden till mig och en blandskiva med diverse Mountain Goats-låtar. Sen började jag hänga med han och hans kompisar och jag blev inte full med dem.

Nu kan jag knappt lyssna på Sweden och blandskivan. Det gör för ont. Sweden är typ helt off limits at the moment, men jag kan lyssna på låtar från blandskivan om de är i en annan helhet, typ på albumet de var på från början. Skivor som jag knappt lyssnade på i Kanada, som The Sunset Tree, är helt fantastiska och underbara nu. Det är tur att John Darnielle har skrivit så sjukt många låtar. Då kan ju inte alla vara tortyr att lyssna på.

Jag har aldrig riktigt haft nyårslöften. Det har aldrig varit en tradition. Men jag tror jag har en del mål för 2011. Kanske inte just saker som ska hållas i ett år, men saker som jag vill börja göra. Och om det håller i ett år så finns det väl ingen poäng med att sluta.

Så, mina mål, och motiveringar.

Sen jag blev vegetarian för ungefär två år sedan har jag inte alltid brytt mig om gelatin. Jag äter förvisso inte jättemycket godis men när jag gör det blir det ofta med gelatin. Nu ska jag göra eget, lagom nyttigt godis och, ja, vara glad. Eller något.

Because of the evilness.Nejmen jag tycker de är lite sketchy. Det jag ger upp med Kraft Foods är Marabou, men Marabou har inte Fairtrade och det är fail. Och Coca Cola tycker jag inte är gott längre; Ubuntucola (Fairtrade + fint och nördigt namn) slår allt.

Jag har sugit på att blogga under 2010. Jag har varit upptagen med att vara upptagen i Canada, och att komma hem från Canada och bli van. Men jag tycker att det är kul att blogga och skriva och så och jag glömmer ofta bort det. Men nu blir det nya tag. Dessutom är jag torsdag på collabchanneln NerdMumbles, vilket förhoppningsvis skapar awesome vloggingskills som har rostat till sig sen 2009.

Jag får nog sluta där. Jag skulle kunna säga att jag vill äta bättre, plugga bättre, vara bättre, men ja, det blir väl tjatigt. Men jag ska nog sticka mer i alla fall. Höhö.

Men ja, nu är det ett nytt år. Nyårsaftonen spenderades med John, Arvid och Jonas. De kom hit och vi hade fancy schmancy dinner med mami und papi och sen skulle vi ha byggt ihop min nya dator men eftersom chassit kom på villovägar i Stuvsta i torsdags blev det inte så. Dock har jag satt upp min nya skärm, kopplad till min laptop, och den är stor och fin och allt är underbart. Vi använde den till att titta på Back To The Future part II och III. Med en liten paus i tvåan då det blev nytt år. Pojkarna drog hem vid fyratiden och sen låg Janson och sov på min säng och han var jättesöt.