Idag har jag tänkt en del på skolan. Det känns verkligen som att jag slösade bort sex år på att göra absolut ingenting. Låg- och mellanstadiet kändes mest som att "hej, nu ger vi barnen nånstans att vara så att deras föräldrar kan jobba". Man gjorde inget vettigt. Jag är så jäkla sur på bortslösandet av flera år. Som sagt, tänk vilken nivå man kunde vara på nu om man faktiskt gjort något under de åren.
Jag var väldigt understimulerad under de åren. Allt var sjukt lätt, det var jättetråkigt att gå i skolan och jag blev opepp. Ingen utmaning alls. Jag och mina föräldrar sa på varenda jäkla utvecklingssamtal att jag behövde fler utmaningar, och lärarna nickade och sa att det skulle komma, men icke. Visst, de som inte hänger med så bra ska ju få hjälp, men jag tycker verkligen inte de som hänger med bra ska behöva stanna i utvecklingen för det. Det är sjukt taskigt mot dem som är begåvade och förstår lätt osv.
I lågstadiet hade vi ett jättekonstigt system med åldersintegrerade klasser, med en tredjedel ettor, en tredjedel tvåor, en tredjedel treor i varje klass. DET SÖG. Jag lärde mig ingenting. Fyran, femman, sexan försökte det kanske läras ut något, men fortfarande dåligt.

Det var inte förrän i sexan som någon lyssnade på mig. Carina, min klassföreståndare, lät mig ha matte med sjuorna, och sen fick jag hoppa upp i åttan på hösten. Jag blev inte stimulerad förrän då. Vilken jävla slöseri med tid. Jag blir sjukt arg när jag tänker på det.
Nivågruppering. Vad är grejen med att vara så rädd för det? De som jobbar i en snabbare takt kan göra det utan att de lite långsammare känner sig dåliga, och de som inte hänger med så bra kan få bra hjälp osv. Jag hade nivågrupperad matte i åttan. Det var jättebra. Sen slutade vi med det i nian och det var inte alls bra. Jag tyckte matten var mycket roligare i åttan.
Och grejen med låg- och mellanstadielärare som lär ut alla ämnen? Jag förstår verkligen inte hur det hänger ihop. Lärare kan inte lära ut bra i alla ämnen. Jag förstår att mindre barn behöver en viss stabilitet men när det leder till att de inte lär sig något alls blir jag bara suuuuuuuuuuuur.

Jag är glad att mitt gymnasieval blev så lyckat. Även om jag klagar på att det är mycket så är jag glad att jag faktiskt lär mig något. Men jag gillar inte slöseri med tid.