Skiiiiiiiiiiiiiit.
Ååååååååååååååååååååååååååååååååååååh jag hatar mig själv just nu varför ska jag alltid skjuta upp saker?
Dummadummadummadummadumma.
Giant Squid of Anger
Jag tänkte spela in en Tegan and Sara cover. Did so. Sen skulle jag spela in en stämma men Audacity ville inte. Och jag pallar inte synka ljud med video och två andra ljudspår eller något blaargh varför ska allt vara emot mig typ? Buhu.
Nej, jag ska inte vara sån. Jag ska vara arg! Passande att ha den här tröjan på sig då.Den kom idag. Den är mysig.
Do I mean "you are"?
Jag dömer folk efter hur de uttrycker sig skriftligt. Det är sjukt svårt för mig att inte tycka lite illa om någon som använder han/hon när det ska vara honom/henne, inte tycks veta skillnaden på de och dem, särskriver, inte har frågetecken när det är en fråga alternativt har ett frågetecken när det inte är en fråga (mina matte- och fysikböcker verkar ha otroligt svårt med det här), samt en hel del annat.
Jag får bitchryck på mina kompisar när de använder ord som inte existerar, som till exempel "medans". Dra åt helvete, det heter medan.
Nu menar inte jag att min grammatik är konstant felfri men jag tänker oftast på det och det sticker i ögonen när jag ser någon göra tydliga fel.
Det svåra med att vara noga med det här med grammatik och stavning är att folk tycker att ens irritation är så himla onödig. Liksom, skriver någon "Medans jag gav han en tidining såg jag bandet jätte bra när dem spelade" förstår jag ju vad som menas med meningen, så varför klaga?
Alltså, förutom att det är otroligt fult med såna fel är steget inte jättelångt från små irriterande fel till Vad i helvete försöker personen säga?
Jag blir så frustrerad. Folk måste inse att man inte alltid kan skriva som man pratar. Det är faktiskt skllinad. En run-on sentence fungerar när du pratar för man hör så mycket i hur man pratar och allt sånt men i skrift blir det bara jobbigt att se.
Jag ser även bland mina lärare i naturvetenskapliga ämnen att de uttrycker sig svagt i skrift. Konstiga frågor, där jag igen förstår vad de menar, men det är fortfarande fult och ibland kan det vara oklart. Just i naturvetenskap är det ju jätteviktigt att uttrycka sig klart och tydligt, vad det är som gäller och allt sånt. Typ.
Det är för övrigt ännu drygare när man kan engelsk grammatik bättre än personer med engelska som modersmål. Såna som inte vet när det är your eller you're, eller att det heter a lot och inget annat. Några videos om saken:
(Ungefår 1 minut in är det fina, jag vill också göra sånt!)
(Return of the grammar fairy i början!)
Ah. Jag älskar när John rantar.
Dumma busschaufför.
Jag har aldrig hatat busschaufförer. Liksom, visst, en del är sjukt dryga och har förmågan att förstöra ens dag flera gånger om, men varför ska man generalisera? För det mesta är jag rätt glad över busschaufförer. De tar mig till skolan varje dag och säger till när 725an blir 713 på morgonen (måndagar! <3), och min favorit är alltid glad på morgonen och hälsar med ett brett leende när man kliver på bussen och antagligen ser ut som en zombie.
Men idag. Idag. Jag kom från tåget på och gick mot 725ans hållplats i Tumba och såg bussen stå där. Jag tänkte att det inte var så att jag behövde springa till bussen eftersom det var typ två minuter kvar till avgång och jag hade ont i ryggen så jag pallade inte gå så snabbt.
Men så började bussen köra därifrån. Och eftersom de flesta busschaufförerna brukar stanna om de ser någon springa mot bussen i förtvivlan försökte jag med det och vinkade mot snubben som körde bussen. Han skakade bara på huvudet, och jag vet inte om det är sant, men i mitt minne hånlog han. HÅNLOG. Det svinet. Blä.
Jag blev så jävla sur. Där fick jag stå en extra kvart (tur att det bara var en kvart, annars hade jag brutit ihop) och ha mer ont i ryggen (jag borde skaffa en lättare dator).
Vargjakt.
Nu hade jag tänkt skriva väldigt argt om vargjakten som började idag, men Maria Ferm beskriver det rätt bra, så läs det istället.
