Sen min hemkomst har mitt liv varit hektiskt men rätt chill ändå. Nu har den riktiga utmaningen kommit - terminsstart; både mitt andra år på gymnasiet och mitt hundrade år på Kulturskolan i Salem har börjat. Bara anpassningen till det svenska skolsystemet är jobbig; ett schema man verkligen måste lära sig, hallå, vi får mat i skolan, ny klass osv.

Jag har gått två fulla skoldagar och kan säga att min klass är helt okej. Har smält in lite smått, men är självklart lite ovan med alla dessa nya människor och kan typ tre namn av trettio. Men de är snälla i alla fall. Jag saknar dock min gamla klass. Den nya uppskattar inte min bakning lika mycket utan tycker att jag är konstig när jag kommer med kanelbullar lite random på en måndag. NV08A blev rätt lyckliga verkade det som. Ååååh jag saknar ettan lite nu.

Jag fick mitt årets första brev från Kulturskolan förra veckan också. Det stod att jag ska ha baslektion på tisdagar 13:40. Först skrattade jag hånfult åt min nya baslärare, men sen blev jag arg. Så arg att jag fortfarande inte har mailat och bett om ny tid. Men han har ju så slarvig handstil så jag vet typ inte vad hans mailadress är.

Jag kände liksom att det var lite naivt att tro att jag skulle kunna ha baslektion tjugo i två på en tisdag. Jag råkar ju faktiskt gå i skolan. Men han ville tydligen inte ha upprop som alla andra lärare så.

Förresten är det intressant att de aldrig kan ha samma baslärare mer än ett år typ. Det kanske ligger en förbannelse på tjänsten hahah. För trum- och gitarrlärarna har alltid varit samma. Spooky.