Dumma busschaufför.
Jag har aldrig hatat busschaufförer. Liksom, visst, en del är sjukt dryga och har förmågan att förstöra ens dag flera gånger om, men varför ska man generalisera? För det mesta är jag rätt glad över busschaufförer. De tar mig till skolan varje dag och säger till när 725an blir 713 på morgonen (måndagar! <3), och min favorit är alltid glad på morgonen och hälsar med ett brett leende när man kliver på bussen och antagligen ser ut som en zombie.
Men idag. Idag. Jag kom från tåget på och gick mot 725ans hållplats i Tumba och såg bussen stå där. Jag tänkte att det inte var så att jag behövde springa till bussen eftersom det var typ två minuter kvar till avgång och jag hade ont i ryggen så jag pallade inte gå så snabbt.
Men så började bussen köra därifrån. Och eftersom de flesta busschaufförerna brukar stanna om de ser någon springa mot bussen i förtvivlan försökte jag med det och vinkade mot snubben som körde bussen. Han skakade bara på huvudet, och jag vet inte om det är sant, men i mitt minne hånlog han. HÅNLOG. Det svinet. Blä.
Jag blev så jävla sur. Där fick jag stå en extra kvart (tur att det bara var en kvart, annars hade jag brutit ihop) och ha mer ont i ryggen (jag borde skaffa en lättare dator).
Kommentarer
Trackback
