Den här mannen heter John Darnielle. Och han är ett geni.

Ni vet hur vissa artister, vissa låtar, bara påminner om jobbiga saker istället för att vara bra? För mig är det lite både och med John Darnielles låtar.

Jag hörde först talas om The Mountain Goats genom John Green, och kanske Oscar också, i början av 2008, och spelade No Children om och om igen på repeat och tröttnade aldrig. Jag vet inte riktigt vad det var jag fastnade för. Bitterheten kanske. Helheten var det nog.

Jag kom aldrig riktigt längre än No Children förrän tidigt 2010. Jag minns inte riktigt när det var, men det är ett minne som jag nog kommer ha med mig hela livet. För det var det ögonblicket som ledde till att jag upptäckte mitt favoritband ordentligt, och träffade en av mina bästa vänner.

Nu blir jag ganska sentimental och nästan lite ledsen, för även om jag tycker om minnet så är det jobbigt att tänka på, för det är så långt borta, så mycket på andra sidan pölen.

Jag vet inte hur vi började prata, men det var i alla fall i skolbiblioteket, det måste varit i januari eller tidiga februari, i Kanada. På lunchen måste det också ha varit. På något sätt började jag prata med en snubbe. Det kom fram att jag var från Sverige och han sa att hans favoritalbum hette Sweden. Jag insåg att det måste vara The Mountain Goats han snacakde om, för jag hade försökt leta upp Sweden hemma i Sverige men inte lyckats. Jag blev helt uppspelt, för då visste han om The Mountain Goats. Det var inte så många som visste om The Mountain Goats.

Sen pratade vi inte så mycket. Förrän vi råkade vara på samma ställe på lunchen i typ, mars-april, i klassrummet 106, och jag hade min ukulele och han sa att han älskade ukuleles och sen brände han Sweden till mig och en blandskiva med diverse Mountain Goats-låtar. Sen började jag hänga med han och hans kompisar och jag blev inte full med dem.

Nu kan jag knappt lyssna på Sweden och blandskivan. Det gör för ont. Sweden är typ helt off limits at the moment, men jag kan lyssna på låtar från blandskivan om de är i en annan helhet, typ på albumet de var på från början. Skivor som jag knappt lyssnade på i Kanada, som The Sunset Tree, är helt fantastiska och underbara nu. Det är tur att John Darnielle har skrivit så sjukt många låtar. Då kan ju inte alla vara tortyr att lyssna på.