Imorse gjorde jag gröt, som alla andra vardagsmorgnar. Men idag gjorde jag gröt på bovete istället för havregryn, eftersom mamma hade köpt det då det är järnrikt. Det var inte gott. Konsistensen blev väldigt seg och äcklig och det slutade med att pappa fick göra mackor till mig.
Men det känns så idag. Grötigt. Slemmigt, segt. Jag är så himla trött (trots att jag sov åtta timmar), och jag känner mig apatisk. Jag borde sätta mig och göra matte egentligen. Nu har jag håltimme och sitter och lyssnar på Brunchrapporten och har just drucikt kaffe. Kanske ska lösa kuben en gång till bara för det.
Menmen, åter till vad jag tänkte skriva. Imorse när jag satt och var sur över att gröten var äcklig läste jag DN, och på Insidan stod det om
Erika Reinfors, som är annorlunda.
Det roliga är att jag känner, och har känt, exakt som hon. Jag menar inte att hon inte har rätt att känna sig annorlunda eller så, det är bara lite intressant att vi båda känner oss annorlunda och det tyder ju på att det inte är så ovanligt. Eller något.
Det var nästan lite läskigt att läsa det där. Dels är hon mig för fem år sedan i och med stilen och åsikter och allt sånt, och nu är det principerna vi delar.
"Till exempel förstår de inte varför jag inte vill gå ut och dricka på helgerna. Det vill alla andra i min ålder tydligen."
Precis. Och så tycker hon att det är lättare att umgås med killar. Precis.
Det här var dock det värsta:
"Varför sminkar du inte av dig och klär dig som alla andra så du slipper höra det där?
– Jag tycker inte att andra ska bestämma hur jag ska göra."
Jag hoppas bara att Peter Letmark inte ställde frågan som ett förslag på hur hon skulle göra för att slippa folk som klagade på hennes stil, utan mer för att föra fram poängen i att hon skiter i vad de tycker. Jag blev väldigt lättad över det raka svaret. You go girl, liksom.
För även om jag inte ser jätteannorlunda ut med min klädstil är det ändå så att folk, om än skämtsamt, klagar när jag är för färgglad eller har på mig en jumpsuit. Och det skiter väl jag i. Att folk blir upprörda över hur jag ser ut. Det är ju deras problem. Men samtidigt blir jag lite ledsen, liksom för samhällets skull. Det är synd att folk blir upprörda över att folk ser annorlunda och inte är så himla mainstream när det finns viktigare saker att uppröras över.
